fy fan vilken kväll! När vi satt i soffan jag och Doris vid typ 16, så såg jag något litet svart i hennes ytteröra, vid lite närmre inspektion såg jag att det var en liten liten stan. Jag lyckades inte få ut den med fingret utan tog en liten hårnål och försökte pilla ut den med (helt idiotiskt, men den låg så långt ut och hon brukar vara så duktig på att sitta still) när hon ligger på sidan så slänger hon upp huvudet och spännet går rakt in i örat. Paniken infann sig såklart väldigt fort och jag ser att det rinner blod ur örat tillsammans med något annat gucka (som senare visade sig vara vaxproppar). Efter ett snabbt samtal så åkte vi till närakuten här i Haninge.

 

 

 

När vi kommer till närakuten får vi träffa VÄRLDENS gulligaste och duktigaste läkare som tvättade rent hennes öra lite försiktigt med bomull och tops, men ser inte hela vägen in i örat. Det behövs ett verktyg som suger ut blodet och vaxet (som tydligen bara öron/näsa/halsspecialister har).. Men eftersom hon tycker att det ser ut som blodet pulserar (vilket tydligen är = hål i trumhinnan) fick en remiss till Cityakuten vid Hötorget och 40 minuter senare sitter vi hos en ny specialist, tyvärr en mycket arrogant, stöddig och icke-barnvänlig sådan.. Han tittade på mig som om jag var dum i huvet, som om man inte redan kände sig som skit liksom, var otroligt oförstående för att Doris var rädd och betedde sig otroligt tråkigt...

 

Hur som, nu sitter vi här i soffan med en tapper liten tös som tagit sitt antibiotika, trasig trumhinna och nu glass.

 

FY fan, vilken jävla ångest.