Den här lilla damen är ju något alldeles speciellt. Hon läxar upp mig! Ja, mig!! Borde det inte vara tvärt om? Hon skäller på mig när jag svär, pratar för högt eller glömmer tacka för maten. Jag kan berätta att bli utskälld av en upprörd treåring är något alldeles speciellt..

Jag vill ju tillägga att hon inte alls ser såhär söt, oskyldig och glad ut när hon skäller. Nä, då skrynklar hon pannan och hytter med fingret.