Gud vad kvavt det är idag, går ju knappt att andas och huvudet håller på att explodera.. Lämningen imorse höll på att bli en katastrof, Doris blev ledsen redan hemma. Hon grät hela vägen till dagis (iofs bara två minuters gångväg men ändå :-)) sen när vi kommer fram så ska hon lämnas på en helt ny avdelning, dom är fortfarande så få barn där. Vi kliver in innan för dörren och Doris sitter som en fästing på mig, helt plötsgt tittar hennes favvofröken fram och Doris blir alldeles galet glad! :-) ❤